|
Svenska kyrkan behöver alla frivilliga resurser som finns att tillgå. Det finns inget riktigt bra ord för de som arbetar i kyrkan på sin fritid. Motsatsen till ordet frivillig är ofrivillig. Det blir en dålig beskrivning av relationen mellan anställda och andra resurspersoner i Svenska kyrkan. Uttrycken anställda och frivilliga säger något om förhållandet mellan de som får sin lön från kyrkan och de som där lägger sin lediga tid. Förhoppningsvis är det ett gemensamt engagemang för Kristi kyrka på jorden som driver oss till de uppgifter vi går in i oavsett om vi gör det på vår arbetstid eller vår fritid. Svenska kyrkan behöver människor som är anställda och kan lägga hela sin arbetstid på uppgiften. Och hon behöver människor som arbetar ideellt efter ork och förmåga. Den anställda personalen på alla nivåer inom organisationen behöver inspiration och utbildning i att rekrytera och leda frivilliga. Många gånger begränsar kyrkans anställda de resurser som faktiskt finns att tillgå antingen genom att använda några få så mycket att de inte längre orkar, eller genom att vara så inriktad på att leta folk för en viss uppgift att man inte ser de som finns och vill hjälpa till någon annanstans. Ofta är uppdragen för stora, för otydliga och pågår under för lång tid. Om de uppgifter som behöver frivilliga resurser är tydligt avgränsade i både omfång och tid är det lättare att få människor att säga ja till uppgifter. Det gäller också att ha tilltro till människor som inte tidigare har hjälpt till och räkna med att de kan vara en tillgång. Hur ser kyrkan den som vill ställa sig till förfogande med något annat än den planerade verksamheten och hur tar vi vara på sådana resurser? I detta arbete är kyrkans anställda en viktig och samlande faktor. För att vara resurs-person i kyrkan på ledig tid, behöver jag servas med det som ska vara förberett när jag kommer till mitt uppdrag. Jag behöver bli sedd och uppmuntrad och det ska finnas någon att få stöd av när det behövs. För att ta vara på det som anställda och frivilliga kan utföra, måste vi ha tydliga mål och en tydlig riktning i kyrkans arbete på församlings-, stifts- och nationell nivå. De ideella resurserna är en stor tillgång idag, men blir i ännu större utsträckning i framtidens kyrka. De är inte bara en tillgång, utan en viktig förutsättning. Många goda och kloka insatser görs på många håll i Svenska kyrkan, men det finns mycket kvar att göra för att bli bättre. Därför anser jag att kyrkans personal på alla nivåer i organisationen, behöver utbildas i att rekrytera frivilliga resurser och att leda dessa på ett tydligt och omsorgsfullt sätt. Utbildning behövs också för anställda och frivilliga vad det gäller relationerna mellan dessa båda grupper, så att man kan vara trygg i sin uppgift, se varandra som tillgångar och bli till glädje och hjälp för varandra. Mot bakgrund av det ovan anförda hemställs att kyrkomötet begär att Centralstyrelsen arbetar fram utbildningsformer som utvecklar kyrkans personal och höjer deras kompetens vad det gäller att ta vara på frivilliga resurser. Göteborg den 17 juni 1998 Kerstin Hesslefors Persson
|
